En väldigt konstig sak hände ganska omgående efter att jag och mannen valt att vi skulle börja försöka skaffa barn. 

 

Jag hade en dröm, en dröm som var så verklig att det är svårt att förklara. Jag drömde att jag blev gravid, och under drömmen gick jag igenom hela graviditeten och även förlossningen. I drömmen fick jag en liten flicka. Jag minns varendra liten detalj av henne.

 

När jag vaknade på morgonen förstod jag inte att allt varit en dröm, jag fick panik och letade efter henne. Jag kunde fortfarande känna värmen efter henne i mina armar. Det var inte förrän jag insåg att de fanns inte ett spår av någon bebis i lägenheten som förstod att jag drömt. Jag bröt ihop och grinade så kraftigt att jag väckte min man som kom farandes för att trösta. För mig var det som att jag förlorat min bebis. Sorgen höll sig kvar länge efteråt. Och nu när jag skriver det så låter det ganska konstigt att man kan sörga över något man inte haft. Fast den där drömmen var så verklig att det är svårt att förklara fölr någon som inte haft en sådan dröm hur det känns.

 

Än idag minns jag hur det var att hålla henne, jag minns hur hon tittade på mig, hur hon lät, hur hon såg ut när hon sov osv. Även fast det låter konstigt så saknar jag henne.

 

Några som jag berättat detta för är ganska övertygade om att det jag drömde kommer att hända. Så den dagen jag får barn kommer det vara intressant och se om jag får en bebis som såg ut som den bebisen jag drömt om.