Min förlorade bebis

En väldigt konstig sak hände ganska omgående efter att jag och mannen valt att vi skulle börja försöka skaffa barn. 
 
Jag hade en dröm, en dröm som var så verklig att det är svårt att förklara. Jag drömde att jag blev gravid, och under drömmen gick jag igenom hela graviditeten och även förlossningen. I drömmen fick jag en liten flicka. Jag minns varendra liten detalj av henne.
 
När jag vaknade på morgonen förstod jag inte att allt varit en dröm, jag fick panik och letade efter henne. Jag kunde fortfarande känna värmen efter henne i mina armar. Det var inte förrän jag insåg att de fanns inte ett spår av någon bebis i lägenheten som förstod att jag drömt. Jag bröt ihop och grinade så kraftigt att jag väckte min man som kom farandes för att trösta. För mig var det som att jag förlorat min bebis. Sorgen höll sig kvar länge efteråt. Och nu när jag skriver det så låter det ganska konstigt att man kan sörga över något man inte haft. Fast den där drömmen var så verklig att det är svårt att förklara fölr någon som inte haft en sådan dröm hur det känns.
 
Än idag minns jag hur det var att hålla henne, jag minns hur hon tittade på mig, hur hon lät, hur hon såg ut när hon sov osv. Även fast det låter konstigt så saknar jag henne.
 
Några som jag berättat detta för är ganska övertygade om att det jag drömde kommer att hända. Så den dagen jag får barn kommer det vara intressant och se om jag får en bebis som såg ut som den bebisen jag drömt om.

Ett par skor

Efter den där första gången jag trodde jag var gravid har det faktiskt hänt fler gånger att vi misstänkt ett par graviditeter. Aldrig har vi haft den paniken vi hade den där första gången. Genom åren har jag vant mig vid att ta graviditetstest.
 
Däremot har vi gått igenom en ganska jobbig tid i början av året, innan vi bestämde för att börja försöka skaffa barn. Det som hände var att jag fick extremt mycket symptom men varken jag eller mannen brydde oss egentligen för vi är vana vid att mina hormoner kan spåra ur ibland. Däremot var det folk runt omkring oss som var övertygad om att jag var gravid och de personerna kunde inte låta bli att dela med sig om sina tankar hela tiden. Jag fick så mycket hopp och drömmar utifrån detta. Detta växte till misstankar som jag förde över på min man och helt plötsligt var vi 100 % säkra på att jag var gravid. Jag var även 1 månad sen med mensen så vi bara konstaterade att jo det är en graviditet.
 
Eftersom vi var så bergsäkra började vi planera för den kommande bebisen istället för att ta ett test. Ja jag vet otroligt dumt men vi var ju så säkra och det var ju alla i vår närhet med. I denna förvirring köpte vi även lite saker till bebisen som egentligen inte fanns.
 
Tack och lov för en vän till mig som tillslut satte ner foten och sa åt mig på skarpen att ta ett test. Dock inte med så fint ordval kanske...
 
Testet visade som ni förstått att jag inte var gravid. Besvikelsen och smärtan var outhärdlig. Nu satt vi med planer i huvudet och ett par bebisskor och lite babykläder. När jag började må bättre packade jag ihop babysakerna i en kartong för att spara inför framtiden. Det tog tid för mig att återhämta mig men jag lärde mig att det är viktigt att ta det där graviditetsttestet innan man inbillar sig att man är gravid.
 
Anledningen till att mensen var sen var stress, min kropp påverkas otroligt lätt av stress och utebliven mens är det första som visar att något inte stämmer.
 
 

Första graviditetstestet

När jag och min man träffades tog det inte många månader innan vi gick igenom en ganska jobbig period. Helt plötsligt så började jag må väldigt konstigt, brösten växte, jag mådde illa från och till osv. Med tanke på att mensen var sen så växte misstankar om graviditet.
 
Jag minns det så väl fast det är många år sedan nu för den paniken jag hade då kommer jag aldrig glömma. Både jag och mannen hade ju inte varit tillsammans så länge och ingen av oss hade ett fast jobb. Min underbara man sa på en gång att detta klarar vi tillsammans jag finns här för dig. 
 
Vi tog oss ganska omgående till närmaste affär för att köpa ett graviditetstest och sedan skyndade vi oss hem. Kommer någon av er ihåg första gången ni skulle göra ett sådant test? 
Jag kan säga att jag var ganska panikslagen och visste inte riktigt hur jag skulle göra. Jag lusläste instruktionerna och följde dem sedan ordentligt. Jag var livrädd att jag skulle gjort något fel men mannen försökte lugna mig att jag hade ju följt instruktionerna.H"
 
De minuterna vi väntade för att få resultatet kändes oändliga. När vi väl sedan såg att det var negativit andades vi båda ut och bestämde oss för att den dagen vi tittar på en positiv sticka så måste vi båda ha fast jobb och ha varit tillsammans ett tag.
 
Detta var dock bara första gången vi misstänkt en graviditet...

Baby Dream

En blogg om min dröm att bli mamma och problemen på vägen.

Lysekil - Boka hotell
Personligt mammabloggar.nu bloggar Mer besökare till bloggen
RSS 2.0